Skönhet

"Numera, som aldrig förr, är det en tvungen sak att vara vacker, om man vill komma någon vart i förvärvsarbet, i samvaro med andra och i privatlivet."

Ur, Bliv Vacker 

Edith Porter Lapish och Flora G. Orr 

publicerad i  Sverige 1933

Kanske kan formuleringen kännas ålderdomlig men annars tycks det mig som om citatet ovan ännu är fullständigt gångbart. Utseendet är det medel vi har att ge ett första intryck som sedan är mycket svårt att ändra.

Naturligtvis översköljs vi idag av skönhetsråd, men de tycks mig mest handla om dieter och försök att uppnå ett ideal som för de flesta av oss är ouppnåeligt. 

Man ska vara försiktig med yttranden som att "de var bättre förr" men på vissa områden var det nog det trots allt.

Till exempel fann jag i Husmoderns Handbok från 1942 uttalandet att man lätt kan ta reda på sin idealvikt genom att ta sin längd och dra i från 100 centimeter. Enligt det idealet borde Kiera Knightley väga 70 kg, och Angelina Jolie 69 kg. Bara för att nämna några. 

Jag tror att vi alla kan vara överens om att ingen av damerna är så tungfotade.

Så vad ska en flicka då ta sig till, i en värld där sundhet inte längre är ett ideal? man kan ju alltid vända blicken till det som skyler kroppen och se vilka goda råd som fanns att tillgå under trettiotalet.

En välförsedd dam bör ha minst tre finklänningar lär jag mig, en för frackmiddag, en långärmad och en kortärmad för kavaj. 

Helst bör man ha flera för att kunna variera sig. Har man endast råd med en gå bort klänning kan man alltid hänfalla till den lilla svarta. I värdinnans ABC  från 1930kan jag också lära mig att man till kafferep gärna bär kjol och fin blus, samt att man vid förmiddags bjudningar bör behålla hatten på inomhus. Alltså måste man ha en hatt som passar. Naturligtvis måste man ha lämpliga hattar och skor efter tillfälle, man kan inte gärna dyka upp med promenadskor på en middagsbjudning, och en aftonväska på en tébjudning. Till bröllop får man inte komma i varken svart eller vitt, och till en konfirmation bör man dyka upp enkel och svartklädd, enda från hatt till sko.

I sätt och vett från 1956 ställs den mycket relevanta frågan, "för vem klär jag mig?"

Vem ser mig mest och bäst under dagen?

"Det är folk på gatan, eller kamraterna på kontoret eller det är familjen där hemma..."

"...Det lönar sig sällan att köpa en underbar aftonklänning, medan man försummar sin arbetsdräkt eller sina ytterkläder, lika litet som det lönar sig att lägga ned pengar på pälsverk om man inte är lyxprinsessa. "

Men man bör även tänka på att klä sig för sig själv. Bekväma varma material för vinter halvåret, rena linjer som gör kläderna enkla att sköta och minimerar strykandet. 

Leve rationaliseringen!