Det slår mig då jag bläddrar i mina hemvårdsböcker från förr hur mycket lycka som lästes n i ett välordnat hem.
"Kan man inte komma i extas över något så enkelt som ringblommor i ett välputsat koppar eller mässingskärl! Även den suraste måste bli glad över något så vackert."
Värdinnans ABC 1939
Folkhemmets fixering vid ordning och reda var vägen till ett bättre liv. Lort Sverige skulle utplånas, och det gjordes lättast med skurhink och putstrasa.
Hur nära knutet ett välordnat hem och en välordnad själ var på den tiden lyser igenom överallt, till och med i myndgheternas rättegångs protokoll.
Här satt jag och studerade synen på tattare och vad finner jag om inte följande citat:
"Hemmet företedde vid mitt besök - trots att två fullvuxna kvinnor funnos - en mindre tilltalande anblick av smuts och slarv. Varken rummena eller någon av dess beboare hade vid 1/2 11 tiden på förmiddagen undergått någon som helst putsning..."
Bortom all ära och redlighet - Tattarnas spel med rättvisan, B Svensson
Det är ju uppenbart för var och en att en familj som lever i sådan smuts inte kan vara goda medborgare, inte sant?
Låt oss alltså vända vår håg mot skötseln av hemmets numera bortglömda prydnader. Kopparkittlarna, silverskedarna och mässings ljustakarna.
Inte är det svårt, men bara för att vara säker på att den unga husmodern klarar sitt arbete innehåller ovan nämnda Värdinnans ABC från 1939 ett helt kapitel tillägnat denna konst.
Viktigst är att välja ett putsningsmedel som inte bara blänkar upp föremålet utan även att den ger den rätta djupa färgtonen.
Låt oss börja med silver.
Här gäller måtta, man bör inte bestryka skedarna eller vad det vara må med för mycket putsningsmedel så att det fastnar i ornamenten. För den första rengörningen rekomenderas bomull, men för efterputsning ocg blankning lämpar sig sämskinn bäst. Författarinnan föredrar själv pustningsmedel i pastaform då det är mer lätthanterligt den motsvarande i flytande eller pulverform. Arbetet går fortast om man först gnuggar in medlet på ett par tre föremål, tills alla fläckar är borta, därpå diskar med silverborste i ljummet vatten för att avsluta med blankningen och sämskinnet. Kaffekannor i silver får om de får stå oanvända en tid lätt en förmåga att ge kaffet en metallisk smak. Detta undviks genom att man har ett par sockerbitar liggande i dem.
Tekannor bör aldrig vara i metall då det ger téet en dålig eftersmak.
Bronsföremål
Man bör undvika tvål och såpa när det kommer till brons och även vanliga putsmedel kan verka skadligt. Liksom med oxiderade järnföremål är den bästa medcineringen att man hettar upp kärlet något och därpå polerar det med vax. Helst skall detta göras ett par gånger om året, föreslagsvis inför de större högtiderna.
Koppar och mässing
Den första regeln med dessa metaller är att inte använda trasor utan trassel vid putsningen. Trassel är enligt min goda vän fru Fi Lundberg detta:
http://www.hallmiba.com/Products/Product.aspx?id=11095 och används numera tydligen mest vid omvårdnad av bilen.
Till dessa föremål, särskilt om de är ornerade avrådes bestämt att falla för frestelsen och använda pulveriserat medel. Det må gå fortare, men fastnar lättare i fördjupningarna och blir kvar som vita ansamlingar. Bättre är då ett flytande medel, och Kerstin Key (Värdinnans ABC från 1939 åter igen) rekomenderas särskilt märkena Sunshine eller den ständigt lika pålitliga Häxan.
Trasselsudden fuktas i putsmedlet och sedan gnider man föremålet tills både det och du själv blir varm. Därpå eftergnuggar man med ny trasselsudd tills allt fett ch all svärta försvunnit. För att få optimal glans eftergindes det helst en tredje gång men denna gång med tidningspapper. Om det finns märken kvar av gammalt putsmedel avlägsnas det lättast genom att man före poleringen gnider in föremålet med en halv citron.
Aluminium
Nu för tiden är de flesta kastrullerna gjorda av aluminium. Dessa görs som bekant enklas med stålull och tvål. När man rengör dem bår man inte gnugga upp och ned utan runt. Soda är här ett stort nej, det kan anfräta aluminiumet och göra det gropigt. Däremot kan man oftast koka ur dem med rabarber.
Tenn
Slutligen tennet som kan delas upp i nytt och antikt. Det antika kräver mer omvårdnad än det nya.
För båda sorter börjar rengöringen med att de kokas i vatten och sodalut tills alla förmörkningar är borta. Det är viktigt att vattnet täcker hela ytan annars blir mörka fläckar kvar som är i det närmaste omöjliga att få bort.
Vad gäller det antika tennet så tas därpå åter den mytomspunna trasselsudden fram. Doppad i såpa och med rikligt av fin poleringsand putsas därpå föremålen, aldrig upp och ned utan runt runt i organiska rörelser för att undvika missprydande rispor.
Så ni ser, inget kan vara enklare än att sköta er metall hygien, fram med trassel och soda och ut med ärg och smuts!
