Bananflugor ja..

Så var det vår igen. Sommar närmare bestämt. Ni sover väl med öppet fönster? Hälsovårdsmyndigheterna redan på fyrtiotalet kände till hur viktigt det var med sund, frisk luft då man sov. Jag kommer återkomma till det.

Men idag tänkte jag att vi skulle tala lite om dessa små kryp som kommer in genom de öppna fönstren och förprestar våra liv. Banan- eller som de även kallas, blomflugorna. Man skulle lätt kunna tro att de är beroende av ett snuskigt hem där mat lämnas i diskhon. Dessvärre är det inte fallet. Tvärtom, har de väl slagit sig till ro någonstans är de ytterst svåra att bli av med. De tycker om matrester i diskhon javisst, men bara att lämna frukt framme i en skål eller jorden i blomkrukorna kan vara nog för de små rackarna.

Hav förtröstan dock, det går att bli av med dem precis som silverfiskar inte är något man måste stå ut med.

Ibland räcker det med att ställa fram en skål med balsamvinäger blandats med diskmedel. De kommer lockas av vinägern och sedan drunkna eftersom diskmedlet är giftigt för dem. En annan sak som är viktig är naturligtvis att hålla alla bänkar rena och förvara all frukt och grönt i påsar i kylen.

Om inte det hjälper kan man pröva att lägga snus i blomkrukorna. Det ska de små kräken visst inte tycka om, så om det är i blomjorden de bor torde det vara effektivt.

Slutligen, om ingenting annat hjälper, dammsug upp dem! Tag av munstycket på er damsugare och låt de flygande fäna fara rakt in i dammpåsen. Så att säga.

hårvård

Lång tid har hunnit gå men här kommer nu ännu lite av forna tiders visdom oss till del, det handlar om hårvård.

Låt oss börja med den viktigaste frågan av alla, kort eller långt hår? Ska man tro skönhetsråden från 1933 är detta helt enkelt en fråga om ens naturliga utseende, är man ung och söt samt har ett friskt, glänsande hår är långt hår bara ett sätt att få än mer sätt att ordna det på. En låg knut i nacken för kvällsbruk, eller en stram horisontell åtta till vardags. Men med långt hår menas helst inte över axellängd. Mer än så gör uppsättningarna svårhanterade och klumpiga. Anser man däremot att kort hår är enklare och mer klädsamt bör man minnas att för långt är bättre än för kort, samt att låta nacklinjen var mjuk och följsam, inte hård.

Färgning.

Jag blev glatt överraskad då jag hittade ett helt stycke om färgning av håret i Bliv Vacker av Edith Porter Lapish och Flora G. Orr. De hade en del åsikter om den nogranna eftertanke man bör hänge sig åt innan man fattar ett så stort beslut som att låta färga håret.

De rekomenderar att man först gör ett körtelprov för att se till att man inte reagerar fel på kemikalierna i färgen, poängterar vikten av helt friskt hår, samt att man absolut inte bör färga sig när man har sin period (!). Tänk bara så chokerade damerna skulle bli av att se alla våra hemfärgningar, för att inte tala om kluvna hårtoppar, slitna hårtestar och utväxter. De menade att man borde återkomma till frisören varannan vecka för omfärgning, men själv se till att rötterna inte började synas däremellan...

Men de av oss som inte har råd att gå till frisören varannan vecka och färga om, samt låta schamponera sig kan alltid ta del av dessa hemmagjorda sköljvatten:

Citronvatten:

Lämpligt för alla hårsorter men framför allt blondiner.

Koka 1 liter vatten med saften från en citron. Häll över blandningen precis efter tvättningen.

Vinägervatten

Lämpar sig endast för mörkt hår, blanda en liter kokande vatten och en matsked vinäger.

Förfar som ovan

Hennasköljvatten

För oss som har en kärlek till rött hår kunde man alltså redan 1933 hennafärga.

De valde att koka en näve hennablad som om det var té som ordnades, kanske luktar det inte lika illa som nutidens hennakakor?

Salviavatten

Även här skall en näve blad, fast nu salvia, få kokas med en liter vatten. Denna dekokt ska tydligen göra håret mörkare.

Jag lämnar er för denna gång med ett par ord om fortsatt skötsel av håret och framför allt lockningen.

Permanenteringen lär jag mig i både Bliv Vacker samt Gerd Ribbings Sätt och Vett från 1956 är inte en genväg till en färdig frisyr eller ett lättskött hår. Tvärtom. Permanenterat hår kräver än mer omvårdnad då det lätt blir slitet och torrt. Då kan en röra av två äggvitor och en tesked salt med fördel penslas på en känslig hårbotten och borstas ut då det hunnit torka. Det ger håret en vacker glans. Efter varje tvättning måste håret läggas om, och man måste välja en läggningsvätska som passar ens eget hår. Bäst är att tala med en frisör- men jag undrar hur många frisörer som kan svara på den frågan numer.

Tillsist en uppmaning till er lika väl som till damerna 1933, tag tio minuter och ägna er åt skalp massage, särskilt i tinningarna där ni börjar bli tunnhåriga, detta främjar blodtillförseln och därmed hårets tillväxt.

Metallputsning

Det finns så många saker vi glömt bort i dagens hekt och jäkt.  En av dessa saker måste vara den kunskap det innebär att glädjas över livets små njutningsämnen.

Det slår mig då jag bläddrar i mina hemvårdsböcker från förr hur mycket lycka som lästes n i ett välordnat hem. 

"Kan man inte komma i extas över något så enkelt som ringblommor i ett välputsat koppar eller mässingskärl! Även den suraste måste bli glad över något så vackert."

Värdinnans ABC 1939

Folkhemmets fixering vid ordning och reda var vägen till ett bättre liv. Lort Sverige skulle utplånas, och det gjordes lättast med skurhink och putstrasa.

Hur nära knutet ett välordnat hem och en välordnad själ var på den tiden lyser igenom överallt, till och med i myndgheternas rättegångs protokoll. 

Här satt jag och studerade synen på tattare och vad finner jag om inte följande citat:

"Hemmet företedde vid mitt besök - trots att två fullvuxna kvinnor funnos - en mindre tilltalande anblick av smuts och slarv. Varken rummena eller någon av dess beboare hade vid 1/2 11 tiden på förmiddagen undergått någon som helst putsning..."

Bortom all ära och redlighet - Tattarnas spel med rättvisan, B Svensson

Det är ju uppenbart för var och en att en familj som lever i sådan smuts inte kan vara goda medborgare, inte sant?

Låt oss alltså vända vår håg mot skötseln av hemmets numera bortglömda prydnader. Kopparkittlarna, silverskedarna och mässings ljustakarna. 

Inte är det svårt, men bara för att vara säker på att den unga husmodern klarar sitt arbete innehåller ovan nämnda Värdinnans ABC från 1939 ett helt kapitel tillägnat denna konst. 

Viktigst är att välja ett putsningsmedel som inte bara blänkar upp föremålet utan även att den ger den rätta djupa färgtonen. 

Låt oss börja med silver.

Här gäller måtta, man bör inte bestryka skedarna eller vad det vara må med för mycket putsningsmedel så att det fastnar i ornamenten. För den första rengörningen rekomenderas bomull, men för efterputsning ocg blankning lämpar sig sämskinn bäst. Författarinnan föredrar själv pustningsmedel i pastaform då det är mer lätthanterligt den motsvarande i flytande eller pulverform. Arbetet går fortast om man först gnuggar in medlet på ett par tre föremål, tills alla fläckar är borta, därpå diskar med silverborste i ljummet vatten för att avsluta med blankningen och sämskinnet. Kaffekannor i silver får om de får stå oanvända en tid lätt en förmåga att ge kaffet en metallisk smak. Detta undviks genom att man har ett par sockerbitar liggande i dem.

Tekannor bör aldrig vara i metall då det ger téet en dålig eftersmak. 

Bronsföremål

Man bör undvika tvål och såpa när det kommer till brons och även vanliga putsmedel kan verka skadligt. Liksom med oxiderade järnföremål är den bästa medcineringen att man hettar upp kärlet något och därpå polerar det med vax. Helst skall detta göras ett par gånger om året, föreslagsvis inför de större högtiderna.

Koppar och mässing

Den första regeln med dessa metaller är att inte använda trasor utan trassel vid putsningen. Trassel är enligt min goda vän fru Fi Lundberg detta: 

http://www.hallmiba.com/Products/Product.aspx?id=11095 och används numera tydligen mest vid omvårdnad av bilen. 

Till dessa föremål, särskilt om de är ornerade avrådes bestämt att falla för frestelsen och använda pulveriserat medel. Det må gå fortare, men fastnar lättare i fördjupningarna och blir kvar som vita ansamlingar. Bättre är då ett flytande medel, och Kerstin Key (Värdinnans ABC från 1939 åter igen) rekomenderas särskilt märkena Sunshine eller den ständigt lika pålitliga Häxan. 

Trasselsudden fuktas i putsmedlet och sedan gnider man föremålet tills både det och du själv blir varm. Därpå eftergnuggar man med ny trasselsudd tills allt fett ch all svärta försvunnit. För att få optimal glans eftergindes det helst en tredje gång men denna gång med tidningspapper. Om det finns märken kvar av gammalt putsmedel avlägsnas det lättast genom att man före poleringen gnider in föremålet med en halv citron. 

Aluminium

Nu för tiden är de flesta kastrullerna gjorda av aluminium. Dessa görs som bekant enklas med stålull och tvål. När man rengör dem bår man inte gnugga upp och ned utan runt. Soda är här ett stort nej, det kan anfräta aluminiumet och göra det gropigt. Däremot kan man oftast koka ur dem med rabarber.

Tenn

Slutligen tennet som kan delas upp i nytt och antikt. Det antika kräver mer omvårdnad än det nya. 

För båda sorter börjar rengöringen med att de kokas i vatten och sodalut tills alla förmörkningar är borta. Det är viktigt att vattnet täcker hela ytan annars blir mörka fläckar kvar som är i det närmaste omöjliga att få bort. 

Vad gäller det antika tennet så tas därpå åter den mytomspunna trasselsudden fram. Doppad i såpa och med rikligt av fin poleringsand putsas därpå föremålen, aldrig upp och ned utan runt runt i organiska rörelser för att undvika missprydande rispor.

Så ni ser, inget kan vara enklare än att sköta er metall hygien, fram med trassel och soda och ut med ärg och smuts!

Skönhet

"Numera, som aldrig förr, är det en tvungen sak att vara vacker, om man vill komma någon vart i förvärvsarbet, i samvaro med andra och i privatlivet."

Ur, Bliv Vacker 

Edith Porter Lapish och Flora G. Orr 

publicerad i  Sverige 1933

Kanske kan formuleringen kännas ålderdomlig men annars tycks det mig som om citatet ovan ännu är fullständigt gångbart. Utseendet är det medel vi har att ge ett första intryck som sedan är mycket svårt att ändra.

Naturligtvis översköljs vi idag av skönhetsråd, men de tycks mig mest handla om dieter och försök att uppnå ett ideal som för de flesta av oss är ouppnåeligt. 

Man ska vara försiktig med yttranden som att "de var bättre förr" men på vissa områden var det nog det trots allt.

Till exempel fann jag i Husmoderns Handbok från 1942 uttalandet att man lätt kan ta reda på sin idealvikt genom att ta sin längd och dra i från 100 centimeter. Enligt det idealet borde Kiera Knightley väga 70 kg, och Angelina Jolie 69 kg. Bara för att nämna några. 

Jag tror att vi alla kan vara överens om att ingen av damerna är så tungfotade.

Så vad ska en flicka då ta sig till, i en värld där sundhet inte längre är ett ideal? man kan ju alltid vända blicken till det som skyler kroppen och se vilka goda råd som fanns att tillgå under trettiotalet.

En välförsedd dam bör ha minst tre finklänningar lär jag mig, en för frackmiddag, en långärmad och en kortärmad för kavaj. 

Helst bör man ha flera för att kunna variera sig. Har man endast råd med en gå bort klänning kan man alltid hänfalla till den lilla svarta. I värdinnans ABC  från 1930kan jag också lära mig att man till kafferep gärna bär kjol och fin blus, samt att man vid förmiddags bjudningar bör behålla hatten på inomhus. Alltså måste man ha en hatt som passar. Naturligtvis måste man ha lämpliga hattar och skor efter tillfälle, man kan inte gärna dyka upp med promenadskor på en middagsbjudning, och en aftonväska på en tébjudning. Till bröllop får man inte komma i varken svart eller vitt, och till en konfirmation bör man dyka upp enkel och svartklädd, enda från hatt till sko.

I sätt och vett från 1956 ställs den mycket relevanta frågan, "för vem klär jag mig?"

Vem ser mig mest och bäst under dagen?

"Det är folk på gatan, eller kamraterna på kontoret eller det är familjen där hemma..."

"...Det lönar sig sällan att köpa en underbar aftonklänning, medan man försummar sin arbetsdräkt eller sina ytterkläder, lika litet som det lönar sig att lägga ned pengar på pälsverk om man inte är lyxprinsessa. "

Men man bör även tänka på att klä sig för sig själv. Bekväma varma material för vinter halvåret, rena linjer som gör kläderna enkla att sköta och minimerar strykandet. 

Leve rationaliseringen!

Silverfiskar.

Jag skall villigt erkänna att jag inte är den ideala hemmafrun. Till att börja med har jag varken man eller barn. Dessutom är jag lat och förslappad om jag inte verkligen anstränger mig. 

Följdaktligen, det var dags för en rejäl urstädning av garderoben idag.

Jag fann många intressanta saker, en underbar klänning som jag länge tänkt laga, mönsterpapper, dammråttor och.. ve och fasa! Silverfiskar!

Jag trodde de små odjuren föredrog fuktigt klimat, men trots detta räknade jag till inte mindre än fem stycken när jag väl lyft ut all bråte ur klädkammaren.

Vad göra? 

En mindre rådig hemmafru hade vridit sina händer i fasa och slängt sig på telefonen till anticimex. Men icke! Dt är just i dessa stunder man skall hylla den fenomenala uppfinningen dammsugaren. Själv nöjde jag mig med att gå lös på dem med sopborsten. 

Var noga med att ta livet av kräken. 

Sedan slänger man dem och bär genast ut soporna ifall någon bara spelar död. 

Nu, till den stora frågan.. Hur ser man till att de inte kommer tillbaka? Jag konsulterade ett par av mina husgudar och fann att lavender tydligen är avskräckande för dem, och dessutom sprider de ju en välbehaglig doft i garderoben. En annan sak som ska hjälpa är ett tunt lager av bikarbonat längs med listerna de kommit ifrån engång. 

Nu är det bara att vänta, och se om de har gett sig av till grannen för gott.