Bananflugor ja..

Så var det vår igen. Sommar närmare bestämt. Ni sover väl med öppet fönster? Hälsovårdsmyndigheterna redan på fyrtiotalet kände till hur viktigt det var med sund, frisk luft då man sov. Jag kommer återkomma till det.

Men idag tänkte jag att vi skulle tala lite om dessa små kryp som kommer in genom de öppna fönstren och förprestar våra liv. Banan- eller som de även kallas, blomflugorna. Man skulle lätt kunna tro att de är beroende av ett snuskigt hem där mat lämnas i diskhon. Dessvärre är det inte fallet. Tvärtom, har de väl slagit sig till ro någonstans är de ytterst svåra att bli av med. De tycker om matrester i diskhon javisst, men bara att lämna frukt framme i en skål eller jorden i blomkrukorna kan vara nog för de små rackarna.

Hav förtröstan dock, det går att bli av med dem precis som silverfiskar inte är något man måste stå ut med.

Ibland räcker det med att ställa fram en skål med balsamvinäger blandats med diskmedel. De kommer lockas av vinägern och sedan drunkna eftersom diskmedlet är giftigt för dem. En annan sak som är viktig är naturligtvis att hålla alla bänkar rena och förvara all frukt och grönt i påsar i kylen.

Om inte det hjälper kan man pröva att lägga snus i blomkrukorna. Det ska de små kräken visst inte tycka om, så om det är i blomjorden de bor torde det vara effektivt.

Slutligen, om ingenting annat hjälper, dammsug upp dem! Tag av munstycket på er damsugare och låt de flygande fäna fara rakt in i dammpåsen. Så att säga.

hårvård

Lång tid har hunnit gå men här kommer nu ännu lite av forna tiders visdom oss till del, det handlar om hårvård.

Låt oss börja med den viktigaste frågan av alla, kort eller långt hår? Ska man tro skönhetsråden från 1933 är detta helt enkelt en fråga om ens naturliga utseende, är man ung och söt samt har ett friskt, glänsande hår är långt hår bara ett sätt att få än mer sätt att ordna det på. En låg knut i nacken för kvällsbruk, eller en stram horisontell åtta till vardags. Men med långt hår menas helst inte över axellängd. Mer än så gör uppsättningarna svårhanterade och klumpiga. Anser man däremot att kort hår är enklare och mer klädsamt bör man minnas att för långt är bättre än för kort, samt att låta nacklinjen var mjuk och följsam, inte hård.

Färgning.

Jag blev glatt överraskad då jag hittade ett helt stycke om färgning av håret i Bliv Vacker av Edith Porter Lapish och Flora G. Orr. De hade en del åsikter om den nogranna eftertanke man bör hänge sig åt innan man fattar ett så stort beslut som att låta färga håret.

De rekomenderar att man först gör ett körtelprov för att se till att man inte reagerar fel på kemikalierna i färgen, poängterar vikten av helt friskt hår, samt att man absolut inte bör färga sig när man har sin period (!). Tänk bara så chokerade damerna skulle bli av att se alla våra hemfärgningar, för att inte tala om kluvna hårtoppar, slitna hårtestar och utväxter. De menade att man borde återkomma till frisören varannan vecka för omfärgning, men själv se till att rötterna inte började synas däremellan...

Men de av oss som inte har råd att gå till frisören varannan vecka och färga om, samt låta schamponera sig kan alltid ta del av dessa hemmagjorda sköljvatten:

Citronvatten:

Lämpligt för alla hårsorter men framför allt blondiner.

Koka 1 liter vatten med saften från en citron. Häll över blandningen precis efter tvättningen.

Vinägervatten

Lämpar sig endast för mörkt hår, blanda en liter kokande vatten och en matsked vinäger.

Förfar som ovan

Hennasköljvatten

För oss som har en kärlek till rött hår kunde man alltså redan 1933 hennafärga.

De valde att koka en näve hennablad som om det var té som ordnades, kanske luktar det inte lika illa som nutidens hennakakor?

Salviavatten

Även här skall en näve blad, fast nu salvia, få kokas med en liter vatten. Denna dekokt ska tydligen göra håret mörkare.

Jag lämnar er för denna gång med ett par ord om fortsatt skötsel av håret och framför allt lockningen.

Permanenteringen lär jag mig i både Bliv Vacker samt Gerd Ribbings Sätt och Vett från 1956 är inte en genväg till en färdig frisyr eller ett lättskött hår. Tvärtom. Permanenterat hår kräver än mer omvårdnad då det lätt blir slitet och torrt. Då kan en röra av två äggvitor och en tesked salt med fördel penslas på en känslig hårbotten och borstas ut då det hunnit torka. Det ger håret en vacker glans. Efter varje tvättning måste håret läggas om, och man måste välja en läggningsvätska som passar ens eget hår. Bäst är att tala med en frisör- men jag undrar hur många frisörer som kan svara på den frågan numer.

Tillsist en uppmaning till er lika väl som till damerna 1933, tag tio minuter och ägna er åt skalp massage, särskilt i tinningarna där ni börjar bli tunnhåriga, detta främjar blodtillförseln och därmed hårets tillväxt.

Metallputsning

Det finns så många saker vi glömt bort i dagens hekt och jäkt.  En av dessa saker måste vara den kunskap det innebär att glädjas över livets små njutningsämnen.

Det slår mig då jag bläddrar i mina hemvårdsböcker från förr hur mycket lycka som lästes n i ett välordnat hem. 

"Kan man inte komma i extas över något så enkelt som ringblommor i ett välputsat koppar eller mässingskärl! Även den suraste måste bli glad över något så vackert."

Värdinnans ABC 1939

Folkhemmets fixering vid ordning och reda var vägen till ett bättre liv. Lort Sverige skulle utplånas, och det gjordes lättast med skurhink och putstrasa.

Hur nära knutet ett välordnat hem och en välordnad själ var på den tiden lyser igenom överallt, till och med i myndgheternas rättegångs protokoll. 

Här satt jag och studerade synen på tattare och vad finner jag om inte följande citat:

"Hemmet företedde vid mitt besök - trots att två fullvuxna kvinnor funnos - en mindre tilltalande anblick av smuts och slarv. Varken rummena eller någon av dess beboare hade vid 1/2 11 tiden på förmiddagen undergått någon som helst putsning..."

Bortom all ära och redlighet - Tattarnas spel med rättvisan, B Svensson

Det är ju uppenbart för var och en att en familj som lever i sådan smuts inte kan vara goda medborgare, inte sant?

Låt oss alltså vända vår håg mot skötseln av hemmets numera bortglömda prydnader. Kopparkittlarna, silverskedarna och mässings ljustakarna. 

Inte är det svårt, men bara för att vara säker på att den unga husmodern klarar sitt arbete innehåller ovan nämnda Värdinnans ABC från 1939 ett helt kapitel tillägnat denna konst. 

Viktigst är att välja ett putsningsmedel som inte bara blänkar upp föremålet utan även att den ger den rätta djupa färgtonen. 

Låt oss börja med silver.

Här gäller måtta, man bör inte bestryka skedarna eller vad det vara må med för mycket putsningsmedel så att det fastnar i ornamenten. För den första rengörningen rekomenderas bomull, men för efterputsning ocg blankning lämpar sig sämskinn bäst. Författarinnan föredrar själv pustningsmedel i pastaform då det är mer lätthanterligt den motsvarande i flytande eller pulverform. Arbetet går fortast om man först gnuggar in medlet på ett par tre föremål, tills alla fläckar är borta, därpå diskar med silverborste i ljummet vatten för att avsluta med blankningen och sämskinnet. Kaffekannor i silver får om de får stå oanvända en tid lätt en förmåga att ge kaffet en metallisk smak. Detta undviks genom att man har ett par sockerbitar liggande i dem.

Tekannor bör aldrig vara i metall då det ger téet en dålig eftersmak. 

Bronsföremål

Man bör undvika tvål och såpa när det kommer till brons och även vanliga putsmedel kan verka skadligt. Liksom med oxiderade järnföremål är den bästa medcineringen att man hettar upp kärlet något och därpå polerar det med vax. Helst skall detta göras ett par gånger om året, föreslagsvis inför de större högtiderna.

Koppar och mässing

Den första regeln med dessa metaller är att inte använda trasor utan trassel vid putsningen. Trassel är enligt min goda vän fru Fi Lundberg detta: 

http://www.hallmiba.com/Products/Product.aspx?id=11095 och används numera tydligen mest vid omvårdnad av bilen. 

Till dessa föremål, särskilt om de är ornerade avrådes bestämt att falla för frestelsen och använda pulveriserat medel. Det må gå fortare, men fastnar lättare i fördjupningarna och blir kvar som vita ansamlingar. Bättre är då ett flytande medel, och Kerstin Key (Värdinnans ABC från 1939 åter igen) rekomenderas särskilt märkena Sunshine eller den ständigt lika pålitliga Häxan. 

Trasselsudden fuktas i putsmedlet och sedan gnider man föremålet tills både det och du själv blir varm. Därpå eftergnuggar man med ny trasselsudd tills allt fett ch all svärta försvunnit. För att få optimal glans eftergindes det helst en tredje gång men denna gång med tidningspapper. Om det finns märken kvar av gammalt putsmedel avlägsnas det lättast genom att man före poleringen gnider in föremålet med en halv citron. 

Aluminium

Nu för tiden är de flesta kastrullerna gjorda av aluminium. Dessa görs som bekant enklas med stålull och tvål. När man rengör dem bår man inte gnugga upp och ned utan runt. Soda är här ett stort nej, det kan anfräta aluminiumet och göra det gropigt. Däremot kan man oftast koka ur dem med rabarber.

Tenn

Slutligen tennet som kan delas upp i nytt och antikt. Det antika kräver mer omvårdnad än det nya. 

För båda sorter börjar rengöringen med att de kokas i vatten och sodalut tills alla förmörkningar är borta. Det är viktigt att vattnet täcker hela ytan annars blir mörka fläckar kvar som är i det närmaste omöjliga att få bort. 

Vad gäller det antika tennet så tas därpå åter den mytomspunna trasselsudden fram. Doppad i såpa och med rikligt av fin poleringsand putsas därpå föremålen, aldrig upp och ned utan runt runt i organiska rörelser för att undvika missprydande rispor.

Så ni ser, inget kan vara enklare än att sköta er metall hygien, fram med trassel och soda och ut med ärg och smuts!